Nu har jag varit i min sommarby och firat jul med halva tjocka släkten! Det var jättemysigt, fast lika stressigt som alltid trots att alla önskat sig en lugn jul. Det blir så med min släkt. Alltid panik, särskilt när maten ska fram och under julklappsutdelningen. Vi hade ett vansinnigt berg under granen, paketen stack ut en meter på alla håll och det tog tre timmar att dela ut allt i racertempo. Jag fick jättefina julklappar, bland annat ett nytt strykjärn (!). Mitt gamla är från början av 90-talet och jättetrasigt. Sladden hade trådat upp sig och det brände fast tyget i strykbrädan. Men nu äntligen har jag ett nytt fint som ska funka finfint! Tomten kom självklart också, han delade ut paket till alla "barn" plus moster. Det är så sjukt jobbigt när man vet att tomten egentligen är en av granngubbarna och så måste man ändå spela med och säga "Tack snälla tomten" och niga fint. Gärna krama tomten också, då får man pluspoäng av mamma. Det var ändå fem barn, 4-7 år gamla, som faktiskt uppskattade tomten på riktigt. De var skräckslagna och fascinerade, och det vill man ju inte gärna sabba. Nog om tomten.

Nu sitter jag på tåget till min pojkväns familj och jag ska våldgästa dem i några dagar. Det ryktas att deras julbord är det bästa någonsin så jag planerar att länsa borden. Strunt samma om man adderar ett par-tre kilon liksom. Det får det vara värt!

God fortsättning och gott nytt år!