...dagen efter orkesterkonserten!

Då ska jag sätta igång med en massa pyssel, hihi!

...nästa Malmö-visit!

Jag ska vara i Malmö nästan en vecka och bara äta goood mat, sova mycket, mysa och kalasa!

...min julkalender!

Jag ska pyssla ihop en alldeles egen julkalender med små "gör det"-lappar! Den ska innehålla allt från "gör en loop-the-loop" (hjärngympa) till "fixa julklapp till X". Det kommer bli grymt!

...sista veckan här i London!

Då ska jag köpa massa julklappar och göra allt jag har missat under dessa månaderna. Och ha konsert med min trio!

...jullov!

Jag har bestämt att jag ska ha en hel veckas kvalitétstid med min pojkvän och bara göra sånt som faller oss in!

...JUL!

Då jag mysa med familjen och kusinerna och laga en massa julmat! Sen ska jag ge och få julklappar. Hihi!

...vår Nyårsfest!

Vi ska ha jätterolig nyårsfest i vår kungliga etagevåning på möllan! Vi har redan börjat planera vår galna delikatessbuffé... Dock måste gästerna betala för sig själva eftersom vi inte är så rika, haha!

Sådärja. Redan på lite bättre humör!

Konserten i lördags gick förvånansvärt bra. Trots Stockhausen-eländet lyckades jag (nästan) fokusera och hålla tvångstankarna i chack. Däremot var jag alldeles slut i både kropp och knopp efteråt, så Halloweenfesten var inte ett alternativ (jag slapp alltså beslutsångesten). Istället sträckkollade jag ett par avsnitt Medium, kom på senare att det kanske är ett hyfsat substitut till Halloweenfirande...

Söndagen blev en alltför kort rekreationsdag. Jag har kommit fram till att jag behöver två vilodagar mellan varje tung prestation. Jobba hårt en dag, sen två dagar vila. Eller jobba hårt en vecka, sen två veckor vila. Är inte det ganska vettigt? Synd bara att det inte går ihop sig just nu; igår var det igång igen med ett nytt orkesterprojekt. Ingen vila, ingen ro.

Detta projekt spelar vi dels publikfriande romantisk musik och dels publikfriande modern musik. Romantisk musik brukar vara medelsvår; rolig att spela och logisk på sina sätt. Modern musik är desto svårare; ofta superkrångliga, känsliga och snabba rytmiska passager och atonala melodier, dvs. motsatsen till romantisk musik. Sånt får jag ångest av. Man inser efter första pinsamma repet att det är helt omöjligt att fuska sig igenom och att man kommer bli tvungen att lägga X antal timmar på att försöka lära sig helvetet. Palla!!! Därför är jag lite deppad just nu.

Jag behöver något roligt att se fram emot. Hmm.

Ja så var det dags igen. Överallt ser man pinsamma människor som har klätt ut sig till något som ska föreställa antingen spexigt, läskigt eller sexigt. De flesta misslyckas totalt. Jag tycker bara de är pinsamma.

Till saken hör att det är halloweenfest hemma också och alla som bor här är bjudna. Ägarna har pyntat i källaren i en vecka nu och det är praktiskt taget oigenkännerligt. Jag har alltså hamnat i en knivig situation. Jag skulle vilja umgås med folk och få dricka lite vin eller öl, men inte med de människorna. Det är rätt smidigt att kunna bli full på hemmaplan så att man slipper oroa sig för nattbussar, rattfyllerister och våldtäktsmän. Jag vill absolut inte vara svikaren som inte dyker upp när det bjuds till fest, en s.k banger. Men vad fan gör man när det är maskerad??? Det finns något som heter självaktning i min värld och den blåses bort som en tom plastpåse i vinden om jag skulle sätta på mig en maskeradkostym. Särskilt under Halloween-förhållanden. Jag menar, de givna temata är inte några bra signalement för mig. Jag skulle nog tillochmed säga att spexigt, läskigt eller sexigt i utstyrsel-väg skulle matcha mig ganska dåligt.

Min enda lösning på problemet är att klura ut en klockren humor-utstyrsel, typ gravidmage (det är ju tillochmed ganska läskigt), och bli aspackad. Eller så skiter jag helt enkelt i att gå dit.

--> Broderi - det nya svarta

"Hello! My mame is Alma!" - Mamma, pappa och lillasyster har hälsat på i London och lillasyster skulle promt presentera sig så fort tillfälle gavs. Hon är sju år gammal, därav "mame" istället för "name", haha.

Innan jag träffade dem var jag i mitt älskade Malmö och hälsade på en kortis, som jag har saknat det..! Plötsligt inser man hur bra man har det hemma med en alldeles gigantisk etagevåning centralt och fint. Och alla vänner och pojkvännen som man kan vara sig själv med. Inte som här, i London, där man måste prata engelska hela tiden och därför blir lite osäker, sådär så man ler och skrattar lite extra mycket. Hemma får man vara sur, grinig, ironisk, skämtsam och tillochmed sarkastisk. DET har jag saknat!

Fast jag måste skryta om att jag faktiskt har åstadkommit ett par ordvitsar på engelska! Blir till att fylla på CV:t, haha.

Jag köpte ett broderi-startkitt när jag var hemma! Jag har nämligen kommit på att det är väldigt fint och dessutom roligt. Snaaart ska jag börja, när jag har hittat inspiration och fått den ro som krävs. Tänkte brodera på frihand, det som faller mig in!

När jag åkte till Malmö i lördagsmorse (03:00) träffade jag tre göteborgare vid busshållplatsen på Baker Street. De kom i taxi, jättestressade, och hade missat flygbussen för att Engelsmännen klantigt nog hade glömt att informera om att deras busshållplats var tillfälligt avstängd. När jag sade att nästa buss kom vid 04:00 fick de totalpanik eftersom deras flyg skulle gå 05:50, så de tog taxi hela vägen till Stansted. Jag undrar i min nyfikenhet hur det gick för dem, hur dyrt det blev och om de hann med flyget.

Sen jag kom tillbaka till London har jag turistat med familjen på dagarna och repat Stockhausen på kvällarna. Vi gick till Harrod's två dagar i rad och kollade på leksaksavdelningen och julavdelningen. Alma köpte fyra guldfärgade paketrosetter för sina egna pengar medan jag höll hårt i föräldrarnas plånböcker. Inte läge att köpa årets alla julklappar på Harrod's direkt... Det har hur som helst varit slitsamt men roligt! De är i skrivande stund på hemresa.

Nu ska jag passa på att rekreera mig inför helgens bravader, vi ska framföra Stockhausens vidriga "Trans" (som jag skrivit om i tidigare inlägg) på Queen Elizabeth Hall. TVÅ GÅNGER. Om jag inte dör av tvångstankar på repet ikväll kommer jag säkerligen genomlida en smärtsam död imorgon på konserten. Jag vill ha texten "Här vilar Du" på min gravsten. Närå, men det är seriöst svårt att kontrollera tvångstankar när man tvingas sitta blickstilla och spela långa klusterackord i en halvtimme. Man får alla möjliga knäppa tvångstankar.

Följ" title="http://bloggkoll.com">Följ" target="_blank">bloggkoll.com">Följ min blogg med bloggkoll.com!

Idag har varit en något speciell dag. Hela dagen resfeber eftersom jag ska flyga inatt (03:10 måste jag gå hemifrån). Dessutom var tjejen jag hyr mitt London-rum av här och hälsade på, vilket var skumt eftersom hon är skum. När jag trodde att jag skulle ha orkesterrep och repa Stockhausen, fick vi istället order om att ta av oss skorna och ställa oss i en ring varpå vi gjorde konstiga rörelser under kringvandrande fnissatacker i ungefär en och en halv timme. Andra halvan av tretimmarsrepet gjorde vi övningar i att sitta stilla för att vi, enligt Stockhausen, ska vara "som robotar". (Jag är ingen robot, jag är Musiker!) Som avslutning spelade vi igenom hans "verk" ("Trans" för de införstådda); en 25 minuter lång mardröm av skriande kluster och blickstillasittande. De längsta 25 minutrarna i mitt liv.

På promenaden hem roade jag mig med att titta på folk som vanligt. Det var svinkallt och jag hade på mig min duffel och halsduk. Trots kylan kommer det en lustig man joggandes i såna här shorts, fast blåa med vita ränder och lite kortare och sladdrigare. Hans högra pungkula skumpade friskt i det fria. Jag tänkte både en och två gånger på om jag skulle ropa på honom att peta in och dölja pungen, men hejdade mig då jag inte kom på det engelska ordet för pung. Fast jag hade nog inte ropat även om jag kunde det.

Nu sitter jag mest här och försöker bli trött. Jag måste gå upp 02:30 eftersom jag var så dum när jag bokade flygbiljett och valde billigaste biljetten. I och med att flyget går vid sju måste jag checka in vid 05:30 och eftersom "The Tube" inte går då måste jag åka buss, och det är lååångt till Stansted så jag måste åka redan 03:20 hemifrån. Och jag är inte det minsta morgonpigg, jag brukar liksom gå och lägga mig vid 02:30 i vanliga fall. Men detta är inget vanligt fall, för nu ska jag hem till mitt Malmö! Hejdå London, vi ses!

Jag önskar att Stockhausen kunde återuppstå och ta tillbaks allt dumt han gjort.

Varför måste vi stackars studenter utsättas för sånt här?

Hej Hopp.

Jag stod just framför spegeln en stund och funderade. Det är fantastiskt att få vara tjej! Jag har bott ihop med killar* de senaste 2,5 åren och det märks! Man unnar sig inte lika mycket spegeltid. Eftersom jag mestadels umgås med killar hemma gör jag killgrejer, dvs spelar tv-spel, kollar på Discoverykanaler, action-filmer, dricker öl på vardagar, osv.

Därför unnar jag mig nu, när jag väl har mitt egna lilla rum i tre månader, att lägga ansiktsmasker, sminka mig lääänge, tvätta ansiktet med bomullstussar och fin ansiktstvål, fixa håret i en evighet, som jag har saknat det! Jag kollar dessutom på lite tjejfilmer, typ "Pride and Prejudice", haha. Jag måste liksom beta av alla tjejgrejer nu så jag kan återgå till kill-underhållning när jag kommer hem igen. Inte för att jag är en tjej-tjej, utan för att en pojkflicka måste få vara lite tjejig ibland. För visst tycker jag att tv-spel, discoverykanaler, action-filmer och att dricka öl på vardagar är kul!

* Killlar i den bemärkelse att jag alltid har bott med min pojkvän och någon eller några till. Alltså inte så att jag har flyttat runt hos miljoner olika pojkvänner, då har ni missförstått.