Idag har varit en något speciell dag. Hela dagen resfeber eftersom jag ska flyga inatt (03:10 måste jag gå hemifrån). Dessutom var tjejen jag hyr mitt London-rum av här och hälsade på, vilket var skumt eftersom hon är skum. När jag trodde att jag skulle ha orkesterrep och repa Stockhausen, fick vi istället order om att ta av oss skorna och ställa oss i en ring varpå vi gjorde konstiga rörelser under kringvandrande fnissatacker i ungefär en och en halv timme. Andra halvan av tretimmarsrepet gjorde vi övningar i att sitta stilla för att vi, enligt Stockhausen, ska vara "som robotar". (Jag är ingen robot, jag är Musiker!) Som avslutning spelade vi igenom hans "verk" ("Trans" för de införstådda); en 25 minuter lång mardröm av skriande kluster och blickstillasittande. De längsta 25 minutrarna i mitt liv.

På promenaden hem roade jag mig med att titta på folk som vanligt. Det var svinkallt och jag hade på mig min duffel och halsduk. Trots kylan kommer det en lustig man joggandes i såna här shorts, fast blåa med vita ränder och lite kortare och sladdrigare. Hans högra pungkula skumpade friskt i det fria. Jag tänkte både en och två gånger på om jag skulle ropa på honom att peta in och dölja pungen, men hejdade mig då jag inte kom på det engelska ordet för pung. Fast jag hade nog inte ropat även om jag kunde det.

Nu sitter jag mest här och försöker bli trött. Jag måste gå upp 02:30 eftersom jag var så dum när jag bokade flygbiljett och valde billigaste biljetten. I och med att flyget går vid sju måste jag checka in vid 05:30 och eftersom "The Tube" inte går då måste jag åka buss, och det är lååångt till Stansted så jag måste åka redan 03:20 hemifrån. Och jag är inte det minsta morgonpigg, jag brukar liksom gå och lägga mig vid 02:30 i vanliga fall. Men detta är inget vanligt fall, för nu ska jag hem till mitt Malmö! Hejdå London, vi ses!

Jag önskar att Stockhausen kunde återuppstå och ta tillbaks allt dumt han gjort.

Varför måste vi stackars studenter utsättas för sånt här?