Jag är Nyfikenhetens Mästare. Varje gång någon svarar i telefon måste jag veta vem det är. Varje gång någon ger mig kakan måste jag äta upp den (bildligt talat. Och bokstavligt talat, men det hör inte hit just nu). Man kan inte säga A och sen inte säga B. Man kan inte säga "jag har en hemlis" och sen inte berätta vad som hänt. Jag vill alltid veta allt skvaller. Min pojkvän retar mig för detta och svarar "hemlis" på allt, som att jag vore ett barn. Och det funkar. Jag blir alltid nästintill vansinnig och bara måste veta ännu mer.

Jag tror det handlar om att jag vill ha koll på läget. Inte som ett annat kontrollfreak, utan helt enkelt koll med inslag av extrem nyfikenhet. Okej, kanske jag är lite utav ett kontrollfreak, men inte in absurdum.

Det absolut värsta jag vet är när det, pisstidigt på morgonen, ringer från privat nummer. Att svara är troligtvis min enda chans att få veta vem som sökt mig. Trots att jag har morgonröst och är sömnig i skallen. Tänk om det är en arrangör, eller en stipendieutdelare, eller ett vick-erbjudande i en orkester... Om det är något viktigt nämner de oftast ett namn man ska komma ihåg, och ett telefonnummer man ska anteckna, för att man ska ringa upp igen och ge besked. Det är sånt som spricker när man svarar i sömnen. Allt för nyfikenheten alltså. Hade varit fan så mycket bättre om man kunnat skippa nyfikenheten och låta samtalen gå till telefonsvararen så att man i lugn och ro kan plocka namn och telefonnummer därifrån istället. Men det går inte.

Jävla skitprivatnummer och skithemlisar.

 

ina-bina

30 november 2008 03:40

Men... Jag har ju inga hemlisar! :P I den skyddade står det i princip bara om ett sorgligt maskrosbarn, psykiska sjukdomar, samboliv och krossade hjärtan (inget av värde för någon annan än mig själv, alltså)

Tack så mycket, förresten :)

Jag har en HEMLIS till imorgon :P

http://inabina.blogg.se

 

Bitterfitta

30 november 2008 10:05

du har så rätt..varför ska allting vara så komplicerat...bah!

http://storstadsbulimiker.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad Påsk i efterskott!   Jag ids inte riktigt skriva blogg längre. Det var liksom mest ett tidsfördriv för mig under tiden jag var i Don Lon. Skrivarinspirationen dog ut totalt när jag kom hem. Sen var det ju så att jag inte hade så mycket annat at...

Nu har jag varit i min sommarby och firat jul med halva tjocka släkten! Det var jättemysigt, fast lika stressigt som alltid trots att alla önskat sig en lugn jul. Det blir så med min släkt. Alltid panik, särskilt när maten ska fram och under julklapp...

Igår kläckte pojkvännen en briljant julklappsidé. Hans kära far har ett fantastiskt intressant vokabulär, som en gamle skribent han är, och det inte utan att min pojkvän och hans syster lagt märke till det. De har alltså suttit och skrivit ner alla f...

Ååå så skönt det är. Äntligen hemma för gott. Slippa gå och lägga sig ensam om kvällarna. Träffa alla man saknat. Slippa prata engelska. Kunna diska sin disk med riktigt diskmedel och riktig diskborste. Sitta i en ordentlig soffa. Surfa med snabbt in...

Om tjugo minuter ska jag börja göra mig iordning, gå på toa en sista gång, packa på mig väskorna, och vandra till busshållplatsen i ösregn. Just nu är mitt rum en opersonlig håla med en massa väskor. Tjejen som ska bo här efter mig har varit här och ...